Måste faktiskt säga att jag är riktigt stolt över mig själv
från i natt! Jag har alltid trott att jag skulle få världens
panik om Dustin försvann, o det fick jag ju, blandat med
chock.. Men på något sätt lyckades jag ändå behålla
lugnet, helt otroligt..  Tror det kan ha med att göra
att jag märkte att jag inte var lika uppmärksam när jag
var uppstressad o mina rop var inte lika starka med
gråt i halsen så på något sätt kopplade jag bort paniken
automatiskt.. Kroppen är ju bra jäkla frän!


Nu blir det filmmys med popcorn tillsammans med
mina två fina killar, vilken lättnad att få skriva två!